nej nu blev jag riktigt riktigt arg...
I tidningen Studentmagasinet har de en sida med rubriken "Är jag normal?" där man har ställt frågor om sexuella vanligheter och ovanligheter till TV4:s sexinspektör Suzanne Lindström.
En av frågorna lyder: "Om man redan har hunnit ha 100 sexpartners när man tar studenten, bör man då söka hjälp för sexmissbruk eller är det normalt?"
Och svaret är så korkat och sexistiskt att jag knappt trodde mina ögon när jag läste det:
"Det låter ju i mesta laget, särskilt om man är tjej. Men det går inte att dra någon slutsats angående sexmissbruk enbart från antalet sexpartners. Det kan bottna i andra saker, exempelvis bekräftelsebehov."
Vadå SÄRSKILT OM MAN ÄR TJEJ!!!???? Det var väl det dummaste jag har hört på länge! 100 sexpartners är väl lika mycket vare sig man är tjej eller kille!?
Det är som att vi går i högstadiet igen då killarna var värsta coolingarna ju fler tjejer de haft sex med medan tjejerna stämplades som horor och slampor.
Det är fan inte okej!
♥ /Matilda
minnesluckor och toppenkväll
Gårdagskvällens fylla var sådär alldeles alldeles perfekt. Så kul har jag nog inte haft på länge! Det var karaoke på sjukan och mycket som förgyllde kvällen. (Framför allt att helvetestentan var över!) Men också en del bitar som fattas när jag försöker minnas...
Mattias sjöng för full hals och studsade runt över hela "scenen", det är något man definitivt inte glömmer i första taget. Efter ett tag insåg bartendern att det för allas bästa var lika bra att stänga av micken varje gång Mattias skulle sjunga. Jag tackar för det initiativet. Men det hördes ganska bra ändå ;)
Jag fick för första gången vara med om det berömda dansandet på sjukans "rast-plats-bord", det var definitivt en höjdpunkt och jag är fortfarande förvånad över att jag lyckades hålla balansen där uppe i mina höga klackar och full och allt.
Jag minns små delar av att Otto snodde mina skor och jag jagade henne mellan och över sofforna...
Jag mindes inte alls att jag tydligen skjutsade hem Joel på min cykel. Det fick jag berättat för mig idag.
Jag såg imorse när jag loggade in på Facebook att jag kommenterat Kvackers foton klockan 01.00.. Inget minne att jag ens satt vid datorn.
Jag minns att jag köpte en öl... för att sedan i nästa ögonblick glömt att jag köpt den och frågat vems öl som stod kvar på bardisken.
Jag minns att jag och Malin sjöng Min lilla ponny.
Jag minns inte när alla plötsligt försvann från sjukan.
Men ja, jag minns att det var en underbar kväll och att jag var alldeles lycklig mest hela tiden,
eller som Lotta beskrev det: "du var sådär härlig och mysig och glad" ;)
♥ /Matilda
en liten tillbakablick
Man kan hitta en del minnesvärda stunder och roliga bilder. Här kommer ett urval:
förfest white night hos joel. är inte pojkarna till höger ovanligt långhåriga? ;)
malin hade stora svårigheter att öppna sin vinflaska. robbans kompis jakob assisterade. (white night)
och såhär såg mitt kylskåp ut innan jag åkte hem på jullov. 2 öl, 1 flaska saft, 1 apelsinmarmelad, 1 margarinpaket. mums!
och här är mina söta medresenärer påväg norröver till de eminenta landskapen närke respektive värmland. (notera kylan!)
väl hemma upptäcktes till min och min brors bestörtning att föräldrarna inte skaffat gran! och att de också vägrade införskaffa en själva! så vi tog saken i egna händer och begav oss ut i skogen med hundarna för att spåra upp en snygg en. 
(brorsan och hundarna)
jack har fått en gran på spåret! 
brorsan och jag bestämde oss för den här vackra skapelsen.
granen på hemväg. hundarna har full koll så att den inte smiter. 
stolta! (att den sen visade sig vara lite gles på vänstersidan är ju inget man behöver låtsas om!)Sen tappades kameran som sagt bort någon gång på nyårsafton och återficks nyligen inför hemresan med Kvackers och Mattias. Mer om den inom en snar framtid på Kvackers Rensmo's sida på facebook.
♥ /Matilda.
Måndagstristess
Det är mycket jag borde gjort idag som inte orkats med alls.
På föreläsningen borde jag antecknat. Istället tog jag paparazzikort på Malin:
När jag kom hem skulle jag plugga. Istället tittade jag på Grey's Anatomy:
Efter Grey's Anatomy skulle jag i alla fall plugga. Istället letade jag bikinis på nätet:
(alla från HM)Nu borde jag börja packa. Men istället funderar jag på att gå en promenad till havet.
-
Och i ren tristess gjorde jag nyss 50 sit ups.... hur nu det kom sig...
♥ /Matilda
sommarmorgon
Men härligast var känslan när jag och Mattias promenerade hem klockan sex på morgonen.
Det var sommar. Åtminstone sådär som det känns när man går hem tidigt och sent på samma gång och fåglarna som redan börjat kvittra.
Hela staden badandes i ljus men helt stilla. Alldeles tyst.
Bara man själv och fåglarna och ljuset.
Och man drar liksom djupa andetag, vill helst av allt bara sträcka armarna rakt upp i luften och luta huvudet bakåt. Stå så, länge, länge.
Och det påminde så starkt om promenaderna hem efter sommarfester med bara koftan över axlarna och brunbrända armar håller skorna i handen.
Den där stillheten innan staden vaknar till liv.
Friheten, berusningen fortfarande i blicken och livslusten, galenskapen.
När man känner att man har hela världen i sin blick och ingenting är omöjligt.
Man äger staden och den äger en.
Och när de första strålarna värmer ansiktet är allting möjligt.
♥ /Matilda
" I'm gonna fill a piece of me, I'm gonna feel at home.
I'm gonna make this cloud above me disappear, be gone. "
- Blue October.
Precis så.
Jag blir alldeles full av värme och lycka varje gång jag hör den här låten.
Tänker på min älskade och vet att just så.
Precis sådär som det är.
Så jävla rätt.
"Jag är hög nu sen den dagen när du kom,
ja, jag är hög nu och kan inte somna om.
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång,
med dig, med dig, med dig.
Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt.
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt,
med dig, med dig, med dig."
- Lars Winnerbäck
Kolla in Malins sida http://butsometimesimweakforyou.blogg.se/ för en underbar version med Håkan Hellström. Det var det som gav mig inspiration denna morgon. Tack Malin! :)
♥ /Matilda.
"Locombia"(the mad country)
colombia är ett vackert land med en karribisk kust som närmast kan liknas vid ett paradis. växt- och djurarter sägs vara flest per kvadratkilometer i hela världen. och med både djungel, högplatå, snöklädda berg och inte mindre än två kuster finns här allt. tyvärr är det inte den bilden av landet som de flesta känner till.
några dagar i rad i förra veckan skrev DN (och andra medier också för den delen) frekvent om konflikten i sydamerika. venezuela och ecuador ställde upp stridsfordon mot gränsen till colombia. läget var, minst sagt, upprört. en liten stund kändes det som att världen höll andan.
sen samtalades det, och vissa överrenskommelser gjordes. man andades ut. och släppte därmed konflikten. den föll i glömska. som om allt var löst. nu är det inte så enkelt. förutom en inbördeskonflikt som pågått till och från sedan 1849 (colombia blev självständigt 1819) och som är mer intensiv än på länge har man alltså nu också ett mycket spänt förhållande med sina närmsta grannar. att venezuelas president chavez förhandlar efter eget tycke med farc-gerillan och tar på sig all ära ses inte heller med blida ögon av moderlandet. rykten har gått att chavez regering till och med finansierat farc under perioder. så varför bryr sig inte världen?
konflikten platsar inte ens längre på DN's förstasida. letar man under "världen" kan man hitta två mindre artiklar bland smårubrikerna långt ner (samt från dessa vidarelänk till förra veckans artiklar). båda handlar om fransk-colombianska politikern ingrid betancourt som varit farcs gisslan sedan 2002. här har man ett mänskligt öde att skriva om, något som fortfarande berör. men det sägs att flera tusen personer finns som gisslan hos farc, och bland dem en svensk. så vad händer med dem? vad händer med alla familjer som saknar en mamma eller pappa, när de nu glöms bort igen? för dem fortsätter lidandet varje dag. för dem har smärtan över ovissheten ingen ände. inget slut.
det är inte lätt för världen att veta hur man ska hjälpa, hur man ska få en ände på ett över 150 år långt inbördeskrig. men att något borde göras är säkert. att man inte kan blunda är säkert. kanske är det så att europa skäms. att vi skäms över det stora sår vi en gång orsakade den sydamerikanska kontinenten. men det är ingen anledning att låtsas som att det inte rör oss. snarare tvärt om. att usa utan vidare inblandning dessutom allierar sig med colombia är ytterligare något som känns oroande. och att olja finns på kontinenten gör inte det hela lättare.
nej det är dags att europa agerar, att vi tar ansvar för det vi en gång var starten till.
colombia är så oerhört vackert bortom konflikterna. jag hoppas det är den bilden man kommer kunna lyfta fram istället i framtiden.
♥ /Matilda
a mighty heart
såg filmen "a mighty heart" ikväll. så tung men så gripande.
filmen är baserad på den verkligas historien om journalisten daniel pearl som kidnappades i pakistan år 2002 och om hans gravida frus (journalisten mariane pearl) jakt på sanningen.
se den om du inte sett den.
angelina jolie gör ett fantastiskt porträtt som mariane pearl. och samtidigt som filmen är tung och tragisk är den intressant inte bara för den individuella storyn utan också ur ett politiskt och historiskt perspektiv.
känns tungt att sova nu. jag vet inte om man blir mer gripen bara för att man själv pluggar till journalist. och för att en dröm är att bli utrikeskorrespondent. jag blir faktiskt lite avskräckt. det finns så mycket ont i världen som det känns som att man aldrig kommer att kunna rå på...
ska tänka på något gulligt istället, som min ögonsten där hemma, pilgrim, som jag snart får träffa :)
♥ /Matilda
to be only yours
all frånvaro. att ha allt men samtidigt alltid sakna.
alltid längta.
hur länge ska tiden gå emot oss?
det finns en närhet och den är din och min
men sällan vår tillsammans då
du är tjugo mil bort. alltid för långt bort.
den där ofrivilliga distansen. bara ett telefonsamtal bort säger de.
vadå bara, tänker jag.
tänker måste ha dig här helst hela tiden.
färgen av min hy brevid din och dina händer som håller runt håller ihop,
flätar samman.
alltid nästan min. bara nästan.
vi säger du och jag mot allt.
vi säger snart älskling. snart är det vår tur.
vår tur att vara lyckliga. trygga i varandra.
bara ett år två år tre år i skolan först.
alla dessa år.
att inte orka vänta men inte ge upp.
inte ge upp dig för något i världen.
du och jag mot allt.
just så älskling.
- jag väntar.
♥ /Matilda
med solen i ögonen
(lars winnerbäck)
♥ /Matilda
a bright blue morning
en titt ut genom fönstret på ett väldigt vackert väder, blue october på högsta volym och ett kapitel ur den underbara gamla boken "den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån" gjorde den här morgonen till den bästa på länge. trots grannens frenetiskt dunkande bas på andra sidan väggen.
ibland känns bara allting väldigt vackert. det är en sån dag idag.
och nu promenad med mattias och kristina.
♥ /Matilda
en resa och ett försök till något nytt
ibland önskar jag det. att få bo sådär högt upp
över alla andra och ha himlen som närmsta granne.
jag föreställer mig att man skulle känna sig fri däruppe.
på en balkong på artonde våningen.
annars handlar det här mest om låten såklart som är den vackraste låt jag vet.
en av de vackraste åtminstone.
http://www.youtube.com/watch?v=ogEFS8MYH2k
lyssna och bli berörd.
til' I can bring you home with me.
I'll try to sleep, and when I do I'll keep you in my dreams."
och så handlar det om den här bloggen som är ny.
som jag inte riktigt kan säga så mycket om eftersom jag inte vet själv än
vart den kommer att ta vägen. mer än att jag har en vision med mycket bilder och intryck.
och sådant som berör. det kan bli en resa vart som helst.
- det började redan igår med det vackra ljuset och himlen genom fönstret på tåget mellan örebro och kalmar:
♥ /Matilda
